Hej allesammans! Nu var det länge sedan jag skrev här på forumet, sommaren har ju kommit och gått och det har varit så skönt med värme. Tyvärr mår jag inte så bra uppe i skallen pga. den ofrivilliga barnlösheten som vi befinner oss i. Jag och sambon har nu försökt i 16 månader. I juni påbörjade vi en fertilitetsutredning som stannade av efter tre veckor då det visat sig att jag har minst en polyp som måste opereras bort i livmodern. Operationen är nu på onsdag!!! Därefter ska vår utredning tas upp igen!
1
En uppdatering från mig och hur går det? Hej allesammans! Nu var det länge sedan jag skrev här på forumet, sommaren har ju kommit och gått och det har varit så skönt med värme. Tyvärr mår jag inte så bra uppe i skallen pga. den ofrivilliga barnlösheten som vi befinner oss i. Jag och sambon har nu försökt i 16 månader. I juni påbörjade vi en fertilitetsutredning som stannade av efter tre veckor då det visat sig att jag har minst en polyp som måste opereras bort i livmodern. Operationen är nu på onsdag!!! Därefter ska vår utredning tas upp igen!
Inte lätt att må bra när längtan är stor och inget händer <3 Tror dom att polyperna kan vara orsaen eller? Hoppas iaf att operationen går bra och att du snart får ditt +
2
Inte lätt att må bra när längtan är stor och inget händer <3 Tror dom att polyperna kan vara orsaen eller? Hoppas iaf att operationen går bra och att du snart får ditt +
Nej, det är det ju inte Många runtom oss som fått/får barn titt som tätt, då blir man ju extra påmind om sin egen tomhet.
Polyperna kan vara en orsak för oss, men också att jag har en blockered äggledare (vet inte än vad som ska göras åt det) och att sambon har långsamma simmare. Dessutom varierar min mens oftast med några dagar varje månad, vilket gör att vi aldrig vet när och om jag har ägglossning. Suck!
3
Nej, det är det ju inte Många runtom oss som fått/får barn titt som tätt, då blir man ju extra påmind om sin egen tomhet.
Polyperna kan vara en orsak för oss, men också att jag har en blockered äggledare (vet inte än vad som ska göras åt det) och att sambon har långsamma simmare. Dessutom varierar min mens oftast med några dagar varje månad, vilket gör att vi aldrig vet när och om jag har ägglossning. Suck!
Förstår dig precis Emmet! Det är stundvis väldigt tungt, och man börjar undra om man är på väg att bli knäpp... Vi har också mååånga runt oss som fått barn och som även fått andra barnet. Jag kan känna stor sorg att inte tajma alls med deras barn...
Mensen kom här i helgen, så denna gången lyckades det inte (heller). MEN jag försöker att vara positiv. Tror att det blir en bra höst och att någonting kommer att hända. Att man åtminstone kommer närmare målet. Men givetvis måste man få vara ledsen. Stort lycka till imorgon! En bit på vägen, och kanske är ju detta anledningen till varför ni inte lyckats? Hoppas det!
4
Förstår dig precis Emmet! Det är stundvis väldigt tungt, och man börjar undra om man är på väg att bli knäpp... Vi har också mååånga runt oss som fått barn och som även fått andra barnet. Jag kan känna stor sorg att inte tajma alls med deras barn...
Mensen kom här i helgen, så denna gången lyckades det inte (heller). MEN jag försöker att vara positiv. Tror att det blir en bra höst och att någonting kommer att hända. Att man åtminstone kommer närmare målet. Men givetvis måste man få vara ledsen. Stort lycka till imorgon! En bit på vägen, och kanske är ju detta anledningen till varför ni inte lyckats? Hoppas det!
Tack snälla för frågan! Jag tror det gick bra Läkaren fick ut en polyp som skickats på analys, om två veckor vet jag om det var något farligt med den. Jag har inte ont men har känt mig snurrig och galet trött hela dagen pga narkosen. Jag kommer vara sjukskriven en dag för att vila ut. Nästa steg för oss är nu att vår utredning ska återupptas igen, med samma steg där den slutade. Dvs. en ny undersökning med kontrastvätska väntar för att se hur livmodern ser ut nu och om passagen i min äggled blivit bättre. På förra undersökningen kunde läkaren bara sen passage på ena sidan.
Var är ni nu i karusellen?
6
Tack snälla för frågan! Jag tror det gick bra Läkaren fick ut en polyp som skickats på analys, om två veckor vet jag om det var något farligt med den. Jag har inte ont men har känt mig snurrig och galet trött hela dagen pga narkosen. Jag kommer vara sjukskriven en dag för att vila ut. Nästa steg för oss är nu att vår utredning ska återupptas igen, med samma steg där den slutade. Dvs. en ny undersökning med kontrastvätska väntar för att se hur livmodern ser ut nu och om passagen i min äggled blivit bättre. På förra undersökningen kunde läkaren bara sen passage på ena sidan.
Var är ni nu i karusellen?
Skönt att det gått bra<3 då håller vi tummarna för att analysen visar att det bara var en ofarlig polyp och att det var den som har varit den största boven så ni får er efterlängtade bebis snart
8
Skönt att det gått bra<3 då håller vi tummarna för att analysen visar att det bara var en ofarlig polyp och att det var den som har varit den största boven så ni får er efterlängtade bebis snart
Idag fick jag ny telefontid med min gyn och hon hade GLÖMT(!!!!) skicka vår remiss för IVF. Jag orkade inte ens bli arg. Enda lärdomen är att aldrig lita på att saker blir gjorda, man måste alltid ringa och ligga på. Jobbigt, men så verkar det faktiskt vara. Men jag är ändå glad att remissen äntligen kommit iväg.
Idag fick jag ny telefontid med min gyn och hon hade GLÖMT(!!!!) skicka vår remiss för IVF. Jag orkade inte ens bli arg. Enda lärdomen är att aldrig lita på att saker blir gjorda, man måste alltid ringa och ligga på. Jobbigt, men så verkar det faktiskt vara. Men jag är ändå glad att remissen äntligen kommit iväg.
Som en vän till mig som är i samma sits som oss: "det känns som man står ensam kvar på perrongen när tåget har gått" och precis så kan det kännas vissa perioder. Jag har varit ganska lugn med de negativa tankarna de här 22 månaderna men jag fick en kall känsla i kroppen när jag för några sekunder inte unnade en av mina bästa vänner (som började försöka med första barnet några månader innan oss) lyckan när de berättade att de var gravida igen med barn nr 2. Såklart unnar jag dem all bebislycka men just den där sekunden då jag tänkte "så jävla orättvist" kännde jag hur den känslan var något negativt som jag lyckats hålla borta hittills och jag verkligen inte vill känna
Det jag kan säga har hjälpt mig är att vara öppen med detta, jag har fått så mycket stöd av vänner och kollegor och så många som har berättat om sina problem, missfall, IVF, rädslor etc som just oxå känner det att "varför är det så tyst om det här?" Jag känner oxå en så otrolig glädje för en av kollegorna som har blivit gravid efter att försökt över 1,5 år och fått missfall, jag hade säkert tänkt "jaha, ännu en till mage som kom till enkelt" ifall jag inte hade berättat om våra problem ett halvår tidigare och hon då anförtrodde sig till mig men inte orkade vara öppen med det på jobbet.
Stor kram till dig och kul att vi ligger i ungefär samma fas i utredningen nu då! Vi pausade ju vår i februari då vi var gravida men fick missfall o tänkte att nu vet vi ju att det fungerar så vi behöver ingen utredning :/
10
Som en vän till mig som är i samma sits som oss: "det känns som man står ensam kvar på perrongen när tåget har gått" och precis så kan det kännas vissa perioder. Jag har varit ganska lugn med de negativa tankarna de här 22 månaderna men jag fick en kall känsla i kroppen när jag för några sekunder inte unnade en av mina bästa vänner (som började försöka med första barnet några månader innan oss) lyckan när de berättade att de var gravida igen med barn nr 2. Såklart unnar jag dem all bebislycka men just den där sekunden då jag tänkte "så jävla orättvist" kännde jag hur den känslan var något negativt som jag lyckats hålla borta hittills och jag verkligen inte vill känna
Det jag kan säga har hjälpt mig är att vara öppen med detta, jag har fått så mycket stöd av vänner och kollegor och så många som har berättat om sina problem, missfall, IVF, rädslor etc som just oxå känner det att "varför är det så tyst om det här?" Jag känner oxå en så otrolig glädje för en av kollegorna som har blivit gravid efter att försökt över 1,5 år och fått missfall, jag hade säkert tänkt "jaha, ännu en till mage som kom till enkelt" ifall jag inte hade berättat om våra problem ett halvår tidigare och hon då anförtrodde sig till mig men inte orkade vara öppen med det på jobbet.
Stor kram till dig och kul att vi ligger i ungefär samma fas i utredningen nu då! Vi pausade ju vår i februari då vi var gravida men fick missfall o tänkte att nu vet vi ju att det fungerar så vi behöver ingen utredning :/
Har känt mig lite deppig och rätt nere med mycket jobbiga tankar i huvudet. Nog lite stabilare just nu. De dåliga tankarna har väl främst handlat om alla missöden kring vår remiss för IVF. Orkar inte ens dra alla turer kring läkare som först glömt skriva remissen, sen glömt skicka den, sen skrivit fel datum... Osv. Jobbigt, känns som att vandra i sirap. Och man kan inte påverka nåt.
MEN nu lämnar jag allt det där bakom mig (oss!). På måndag ringer jag rmc i malmö och då ska de troligtvis ha fått remissen (igen, och nu ska den vara fullständig hoppas jag). Sen väntar vi alltså på kallelse. Dock tror jag att det kommer att dröja till efter jul innan vi är igång med behandling. Några chanser till alltså innan dess!
Mina jobbiga tankar försöker jag mota med lite nya mål här i livet. Ska försöka att hitta lugnet i att vänta, liksom... Försöker att ta det lite lugnare allmänt o inte alltid att jag måste göra nåt. Sen ska jag försöka komma igång med lite träning och målet är att springa milen på en bra tid i maj nästa år. Försöker också förlika mig med att man inte tajmat med andras barn, men det är ju inte nåt att göra åt. Det blir bra hur som helst ändå!
Sedan har vi varit ännu mer öppna mot familj och vänner med vår sits. Och efter den första gången när vi berättat och jag ofta blivit lite gråtig, så har det bara känts skönt att senare kunna vara öppen med tankar och var vi står nu. Fantastiskt med vännerna runt en!
Ja, hoppas att den här bra och lite mer lugna känslan nu håller i sig. Kan säkert komma toppar och dalar, men nu är vi förhoppningsvis på väg mot målet. Kram till er alla kämpar! Vilka starka och tålmodiga människor vi är! Heja oss!!
11
Liten uppdatering från mig:
Har känt mig lite deppig och rätt nere med mycket jobbiga tankar i huvudet. Nog lite stabilare just nu. De dåliga tankarna har väl främst handlat om alla missöden kring vår remiss för IVF. Orkar inte ens dra alla turer kring läkare som först glömt skriva remissen, sen glömt skicka den, sen skrivit fel datum... Osv. Jobbigt, känns som att vandra i sirap. Och man kan inte påverka nåt.
MEN nu lämnar jag allt det där bakom mig (oss!). På måndag ringer jag rmc i malmö och då ska de troligtvis ha fått remissen (igen, och nu ska den vara fullständig hoppas jag). Sen väntar vi alltså på kallelse. Dock tror jag att det kommer att dröja till efter jul innan vi är igång med behandling. Några chanser till alltså innan dess!
Mina jobbiga tankar försöker jag mota med lite nya mål här i livet. Ska försöka att hitta lugnet i att vänta, liksom... Försöker att ta det lite lugnare allmänt o inte alltid att jag måste göra nåt. Sen ska jag försöka komma igång med lite träning och målet är att springa milen på en bra tid i maj nästa år. Försöker också förlika mig med att man inte tajmat med andras barn, men det är ju inte nåt att göra åt. Det blir bra hur som helst ändå!
Sedan har vi varit ännu mer öppna mot familj och vänner med vår sits. Och efter den första gången när vi berättat och jag ofta blivit lite gråtig, så har det bara känts skönt att senare kunna vara öppen med tankar och var vi står nu. Fantastiskt med vännerna runt en!
Ja, hoppas att den här bra och lite mer lugna känslan nu håller i sig. Kan säkert komma toppar och dalar, men nu är vi förhoppningsvis på väg mot målet. Kram till er alla kämpar! Vilka starka och tålmodiga människor vi är! Heja oss!!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Många runtom oss som fått/får barn titt som tätt, då blir man ju extra påmind om sin egen tomhet.
Läkaren fick ut en polyp som skickats på analys, om två veckor vet jag om det var något farligt med den. Jag har inte ont men har känt mig snurrig och galet trött hela dagen pga narkosen. Jag kommer vara sjukskriven en dag för att vila ut. Nästa steg för oss är nu att vår utredning ska återupptas igen, med samma steg där den slutade. Dvs. en ny undersökning med kontrastvätska väntar för att se hur livmodern ser ut nu och om passagen i min äggled blivit bättre. På förra undersökningen kunde läkaren bara sen passage på ena sidan.
